Ett unikt universum

Loke Utgard befinner sig någonstans mellan porrfilm och berättande.

Berättelsens uppgift är inte att dölja vad produktionen är. Det här är explicita porrfilmer. Men jag tror att fantasin blir betydligt starkare när det finns en anledning till att människorna är där och en trovärdig väg till det som till slut händer.

Vilka är de här människorna? Varför träffades de? Vad händer mellan dem? Och vad får situationen att gradvis gå från vardaglig till intim?

Den uppbyggnaden är en del av upplevelsen.

En blick, ett samtal, en oväntad möjlighet, en ovanlig relation eller att helt enkelt vara på fel, eller rätt, plats vid rätt tillfälle kan göra mer för en fantasi än att genast klippa till det explicita.

Berättelsen finns för att kittla sinnena, bygga förväntan och ge tittaren något att föreställa sig själv i. Det explicita slutet är fortfarande målet, men vägen dit ska kännas som den naturliga följden av det som kom före, inte som något påhängt i slutet av en helt orelaterad scen.

Jag skapar främst för en publik jag förstår eftersom jag själv tillhör den: vanliga medelålders män vars vardag kan innehålla betydligt mer rutin och ansvar än oförutsägbarhet och fantasi.

För den tittaren är jag ute efter känslan av ”det där kunde ha varit jag”.

En vanlig man. En trovärdig kvinna. En rimlig plats. Något oväntat händer, omständigheterna förändras, gränser flyttas och en vardaglig situation utvecklas till något som normalt bara finns i fantasin.

Teknisk kvalitet spelar roll, men teknisk perfektion kan inte skapa den igenkänningen. Det kan inte utbytbara medverkande eller ett scenario som ingen tror på en enda sekund heller.

Målet är att förena berättande och explicit porrfilm och låta det ena göra det andra starkare.

Riktiga människor. Riktig kemi. Trovärdiga fantasier.